Prioriteringar som upprör

Hur man än bär sig åt så har man ändå alltid ändan bak!

Känner mig trött, uppgiven, ledsen och besviken ikväll.
Trött för att sömnen varit i det närmaste obefintlig på grund av mycket sjuk dotter som delat min säng. Men det är kärt besvär bara hon känner sig trygg och blir bättre.
Resterande känslor har mina kära arbetskollegor framkallat. Observera att jag inte skriver kamrater för i detta fall är de inte det. Kamrater får en att må bra och jag har kollegor av den sorten också men det är inte dessa som gjort mig ledsen idag. Tyvärr är det ju det dåliga som finns kvar och känns mest och inte det positiva som faktiskt också finns där. SÅ kram till er som faktiskt förtjänar det, ni är bäst och jag glömmer er inte.
Och till er andra, gå och dra nåt gammalt över er - jag blir bara starkare och mer motiverad i mina förändringar och bara så ni vet, det man ger det får man tillbaka. Tusenfallt! Kanske kan vara nåt att tänka på i framtiden. Behandla andra så som ni själva önskar bli bemötta!

Att jag sätter mina barns välmående främst är inget jag någonsin kommer kompromissa med! Aldrig! Det är min jävla skyldighet och dessutom lagliga rättighet att ta hand om de barn jag satt till världen!

Sen får folk bli hur sura de vill. Jag kan inte mer än att göra mitt bästa och jag kan inte klona mig själv. Duger inte det så synd, men det är vad jag har att erbjuda.