Jobbigt

Natten till idag var hemsk!
Vet inte exakt hur mycket eller lite jag sov men många timmar blev det inte och allting blev helt upphackat.
Varför?
Jo Ellen drömde mardrömmar och vaknade och skrek och grät helt hysteriskt med jämna mellanrum. Har en känsla av att det dels hör till åldern, om jag inte minns fel är det en uvecklingsfas just vid 18 månader med en massa separationsångest som följd, dels kan det nog bero på allt det nya i och med att hon börjat på förskola.
Ja, ja hur som helst så är det inte mindre jobbigt bara för att man har en förklaring till det. Idag är jag som en zoombie.
Sista gången hon väckte mig var vid 5 och då var hon så hysterisk att hon bara slog efter mig och nästan tappade andan. Jag fick ta upp henne i famnen och ryta i åt henne så hon vaknade till lite. Tog sen med henne in i vår säng och hon accepterade faktiskt att ligga och mysa med mig en stund. Tror till och med vi somnade om i någon timme eller så för jag minns inte att jag hörde Magnus gå till jobbet. Bästa stunden på hela natten!
Vid 7 klev vi upp och jag hoppade i duschen samtidigt som Ellen knatade in till Alice och väckte henne :-)

När jag hade lämnat ungarna på dagis åkte jag till jobbet en sväng. Behövde uppdatera mig på rutinerna lite inför jobbstarten på måndag och tänkte hämta ut lite arbetskläder bland annat. Visade sig att de ska byta kläder just på måndag så jag skulle få två nya skjortor och en väst, men icke då. Det fanns inget till mig för det hade de inte tänkt på att beställa. Men herregud det har ju varit bestämt sen innan Ellen föddes att jag skulle börja 1 september 2008! Jag skiter i vad jag har på mig men vet att chefen har varit ganska kinkig med sånt där förut och om någon säger något så ska de få svar på tal.
Känner mig ju inte så där jättesaknad eller välkommen när de inte ens kan fixa fram lite kläder tills jag ska börja. Säkert fånigt att känna så men detta är ju bara en liten händelse bland alla andra som gör att jag inte trivs på min arbetsplats. Hela stället är fullt av orättvisa, skitsnack och taskig attityd.
Nu hoppas jag dock innerligt på att jag får jobbet jag sökte i måndags! Det skulle passa mig perfekt. Snälla håll alla tummar ni kan!

Nu ikväll har jag varit helt spak! Troligen beroende på alldeles för lite sömn natten som var men säkert också sviter efter anspänningen att vara på jobbet. Tyckte det gick riktigt lätt och bra så länge jag var där men förstod när jag kom hem och bara slocknade på soffan vid lunch hur jobbigt det faktiskt var.
Min älskade make försökte göra mig lite piggare och gladare genom att (efter en del gnyende om hur sugen jag var) åka till affären och köpa coca-cola och chips till mig. Underbar är han och det var pecis vad jag behövde. Lite onödig lyxmys på en helt vanlig vardag!