Mysig, modig och mallig!

Åh vad härligt det är att vara lediga tillsammans. Bara en sån sak att man kan ligga kvar i sängen en stund och mysa hela familjen, ahhh.
Fick sån energi av den där halvtimmen att jag fixa lyxfrukost under tiden som barnen badade. O`boy, färskpresssad apelsinjuice, kokt ägg med kaviar, bäryoghurt, en ny sorts jättegott rostbröd och så smör, marmelad och ost förstås. Mums fillibabba! Jättegott och vi åt så magarna stod i fyra hörn på oss allihop.

Efter frukost ägnade vi ett par timmar åt att skuva ihop Alice nya säng. Hon blev så glad över att äntligen få lådor under, precis som Ellen. Nu har de likadana sängar så ingen blir avundsjuk på den andra. Perfekt med mycket förvaringsutrymme för även om man försöker hålla igen lite så blir det en hel del leksaker.

Just nu sitter jag och är så mallig och stolt över mig själv. Jag har gjort något stort ikväll. Det är så stort för mig att jag nog inte riktigt har fattat än att jag verkligen gjorde det jag gjorde.

Var hemma hos en arbetskamrat på fest. Riktigt kul och trevligt faktiskt. Jag höll mig dock till enbart coca cola för jag hade bilen. Känns skönt att veta att jag kommer vara pigg och fräsch imorgon så vi kan hitta på nåt mysigt då också.
Så vad var det då som var så enormt häftigt att jag är hög av adrenalin fortfarande?? Jo det är nämligen så att JAG HAR KLAPPAT EN ORM! Till saken hör att jag verkligen avskyr ormar och då menar jag avskyr. De är så hemska. Jag drömmer till och med om att de krälar på mig i sängen om nätterna. Har vaknat många gånger och skrikit hysteriskt på Magnus att han måste ta bort dem!
Jag tyckte det var helt ok att vara i samma rum som ormen så länge den var i sitt terrarium och när Felicia tog ut den för att visa och låta de som ville hålla henne var det olustigt men inte värre än att jag lugnt kunde sitta kvar i min fåtölj. Men när hon kom nära mig och ormen började slingra sig mot mig med huvudet då backade jag nästan in i ryggstödet bakom mig, brrr.
Var dock lite kluven hela tiden och kände att det vore häftigt att någon gång åtminstone ha kännt på en orm. Kanske skulle de kännas mindre läskiga då. Till slut när Felicia höll i ormens främre del med huvudet mot sig vågade jag mig fram och klappade den lite snabbt på svansen. Hihi lite fegt jag vet men vad sjutton, JAG VÅGADE! Det ni!