men ännu har jag inte blivit magsjuk tack och lov!
Vet egentligen inte vilket som är värst, att få det på en gång och få det överstökat eller att tiden går och hoppet börjar gro? För visst hoppas jag även om jag faktiskt inser att chansen att slippa är minimal. Jag stod ju med henne i famnen hela tiden när hon kräktes så, ja ni kan ju själva räkna på de oddsen. Faktum kvarstår dock. För varje timme som går invaggas jag i en förrädisk trygghet. Jag kanske slipper! Hmmmm..................näää tror inte det!
2 kommentarer:
Stackare, håller tummarna för att du slipper!
Hoppas att du fortfarande är kräklös :-)
Svara med ett lika otrevligt svar som ditt förra inlägg: :-)
Ibland är oddsen emot en men man klarar sig ändå. Se på mig. Vid två tillfällen (eller är det 3?) har jag klarat mig och K har blivit sjuk. Det har ändå varit jag som tagit hand om eländet. Första gången satt Elin och jag i baksätet i bilen och Elin kräktes rakt ut och jag, bokstavligt talat, tog emot. Jag städade upp oss båda och bilen medan K hölls sig på behörigt avstånd. Jag klarade mig - inte han. Andra gången låg jag inne i Elins rum medan hon kräktes var 15:e minut halva natten. Hon vägrade kräkas i hink utan ville bara kräkas i handdukar. Funkar ju sådär. Ännu en gång klarade jag mig, men inte K. Så har du tur så... Jag håller i alla fall tummarna!
Skicka en kommentar